Tecken ur några av mina typsnittsutkast

Tankar om typsnitt

Nyligen hade jag nöjet att höra typsnittstecknarna Veronika Burian och José Scaglione från Type Together berätta om hur de skapar och arbetar med typsnitt. Deras föreläsning på Kungliga Biblioteket omfattade både teoretiska, praktiska och juridiska aspekter, och påminde mig om mina egna övningar i att skapa typsnitt.

Type Together på KB i mars 2014

Type Together på KB i mars 2014

Den internationella duon visade på stor förståelse för behovet av omfattande teckenuppsättningar, både för europeiskt och utomeuropeiskt bruk. Ett typsnitt som innehåller både det latinska och det kyrilliska alfabetet, och därtill ett stort antal accentuerade tecken, har förstås en stor konkurrensfördel framför ett typsnitt som begränsar sig till vad en amerikan förväntas behöva. José delade sina erfarenheter av utmaningen att designa just en kyrillisk teckenuppsättning, trots att han inte själv kan läsa skriften. Då hade han stor hjälp av en kyrillisk-läsande konsult som kunde påpeka när tecknen tycktes avvika från normen.

Dikten Athelas, satt med typsnittet Athelas av José Scaglione

Dikten Athelas, satt med typsnittet Athelas av José Scaglione

José och Veronika är också tekniskt insatta, och deras typsnitt är ofta rikt utrustade med finesser som alternativformer, ligaturer och swashbokstäver. En av Josés skapelser, det vackra boktypsnittet med det Tolkien-klingande namnet Athelas, fångade Apples intresse. Det är nu ett av de valbara typsnitten i iPads e-bokläsare – och det finns också med i senaste versionen av MacOS, »Mavericks«. Den versionen tycks sakna OpenType-funktioner, men den har en omfattande teckenuppsättning som inkluderar såväl grekiska och kyrilliska som kapitäler och ovanliga ligaturer.

Presentationen påminde mig om mina egna utkast till typsnitt, varav de flesta aldrig kommit längre än till idéstadiet. Skälen till det är många, men TypeTogether nämnde flera fenomen som har spelat in. Ett är att ett typsnitt behöver ett vägledande syfte. Vet man vad ett typsnitt ska vara till är det lättare att komma fram till hur det ska se ut. Flera av mina typsnitt som stannat vid utkast har saknat just detta.

Ett annat skäl är att jag lätt fastnar i formgivningen av exotiska tecken. José nämnde att han kan ägna en oproportionerlig mängd tid åt att designa en glyf som få någonsin kommer att använda. Där känner jag igen mig: det är lätt att slukas av nöjet i att skapa ett vackert ß eller µ. Samtidigt är det ju så att vackert är inte detsamma som funktionellt i satt text: varje tecken måste fungera som en del av en större helhet.

Rätt vad det är kanske jag tar itu med att lansera några kommersiella typsnitt på riktigt. Den som lever får se…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>